Den vackraste visan
Den vackraste visan om kärleken
kom aldrig på pränt.
Den blev kvar i en dröm på Montmartre
hos en fattig Paris-student.
Den skulle ha lyst över länderna
och tvingat en vår på knä
och en värld skulle tryckt till sitt hjärta
en ny Musset.¹
Han skulle ha vandrat vid kajerna
med en blek liten blåögd Lucile
och diktat violer och kyssar
nu en natt i april.
Den vackraste visan om kärleken
kom aldrig på pränt.
Den begrovs i en massgrav i Flandern
hos en fattig Paris-student.
¹ Alfred de Musset (1810-1857), brådmogen fransk romantiker.
Dikten handlar alltså om första världskriget och den s.k. förlorade
generationen, som dog som flugor i skyttegravarnas lera.
Den känslomässiga effekten uppstår naturligtvis ur dess kontraster
mellan ung, pubertal kärlek och ung, bråd död.
Och ur den lucka som dess författare Ture Nerman med så
stor känslighet visar på: det som aldrig blev.
Först i de två avslutningsraderna kommer avslöjandet,
närmast chockartat, om vad dikten handlar om.
Ja, den är verkligen stark.