|
Jag väntar vid min stockeld
medan timmarna skrida, medan stjärnorna vandra och nätterna gå. Jag väntar på en kvinna från färdvägar vida den käraste, den käraste med ögon blå. Jag tänkt mig en vandrande snöhöljd blomma och drömde om ett skälvande gäckande skratt, jag trodde jag såg den mest älskade komma genom skogen, över hedarna en snötung natt. |
Glatt ville jag min drömda
på händerna bära genom snåren dit bort där min koja står, och höja ett jublande rop mot den kära. Välkommen du, som väntats i ensamma år. Jag väntar vid min mila medan timmarna lida medan skogarna sjunga och skyarna gå. Jag väntar på en vandrerska från färdvägar vida - den käraste, den käraste med ögon blå. |
3/4
| C | F | C | Am |
| C | F | G | C |
| Am | Em | F | C |
| G7 | C | G7 | C |