|
Käraste bröder, systrar och vänner si fader Berg, han skruvar och spänner strängarna på fiolen och stråken han tar i hand. Ögat är borta, näsan är kluven, si hur han står och spottar på skruven; ölkannan står på stolen; nu knäpper han litet grand: grinar mot solen, pinar fiolen, han sig förvillar, drillar ibland. Käraste bröder, dansa på tå, handskar i hand och hattarna på ! Si på jungfru Lona, röda band i skorna nya strumpor himmelsblå ! Si Jergen Puckel fläktar med hatten, pipan i mun, och brännvin som vatten dricker han och gör fukter med huvud och hand och fot. Guldguler rock med styva dykränger, tätt uti nacken hårpiskan hänger, ryggen i hundra bukter, och kinbenen står som klot ; gapar på noten, skrapar med foten, pipan han stoppar, hoppar emot. Käraste systrar, alltid honett, bröderna dansa jämt menuett, hela natten fulla. Rak i livet Ulla, ge nu hand, håll takten rätt. |
Si, vem är det i nattrock så nätter, med gula böxer, vita stövletter, som dansar där med Lotta, den där som har röd peruk ? Ta mig sju tusen ! Se två i flocken, sydda manchetter, snören på rocken. Drick Fader Berg och spotta ; tvi, svagdricka gör mig sjuk ! Kruset ska rinna ; huset ska brinna, ingen ska klämta. Flämta, min buk ! Käraster systrar, tagen i ring, dansa och fläkta, tumla och spring ! Var nu blind och döver ! Spelman ger nu över, raglar med fiolen kring. Hej ! Mina flickor, lyfta på kjolen, dansa och skratta, hör basfiolen ; ge fader Berg konfonium och hoglands med gröna blan. Hör Fader Berg, säg du, vad hon heter, hon där vid skänken, vindögd och feter ? Gumman på Thermopolium, hon är det, ja ta mig fan ! Trumpen och blinder, gumpen är trinder, halsfräs,min gumma ; brumma, dulcian ! Käraste bröder, här är behag, här är musik och flickor var dag, här är Baccus guden, här är kärleksguden, här är allting, här är jag ! |