|
Solen glimmar blank och trind,
vattnet likt en spegel. Småningom uppblåser vind i de fallna segel. Vimpeln sträcks och med en år Olle på en Höbåt står. Kerstin ur kajutan går, skjuter lås och regel. Mowitz stöt åt dem i lur´n, som på skutan fara. Olle du vad kostar Tjur´n ? Lyssna vad de svara. Hör hvad är ni hemma ni ? Ifrån Lofön komma vi med grönsaker, silleri, mjölk och äpplen klara. |
Morgon supen, Movitz går.
Ljufligt böljan svallar. Ser du Ekensberg ? Gutår ! Hör hur folket trallar. Där framsätter en sin fot, Klotet käglorna slår mot. Hör du dunsen av hans klot uti bergen skallar ? Norström stjelper sin peruk af sin röda skalle, och vår Ulla blek och sjuk lät sin kjortel falla. Klef så bredbent i paulun Movitz efter med basun. Maka åt dig Norström ! Frun hör ju till oss alla. |
Lilla fästman på dig ser
kom min Norström lilla, sätt dig bredvid mej, sitt ner, fritt din låga stilla. Vi ha alla lika rang. Lustigt ! Hör basuners klang. Prosit och Contentement ! Dyrbar ögonvilla. Med sitt klappträ ned vid strand pigan står så kåter, knyter till sitt förkläds-band, och sin barm upplåter. Barbent hon på bryggan står, räknar slagen klockan slår, flitigt sig på benet klår, svettig, sur och våter. |