|
Vers 1: Solljuset stiger ur havet, spelar i koppar och glas Stockholm i gryningen strålar som var hon en gyllene vas med blommor från Östersjöns länder med ängsört från ekarnas sal en skönhet på urbergets stränder, Mälarens ljuva vestal. |
Refräng: Stockholm i mitt hjärta, låt mig besjunga dig nu, åldrad i ungdomlig grönska, öarnas stad, det är du! Av städer jag känner i världen är du den stad som fått allt. Genom Mälarens kärlek till havet, en blandning av sött och salt. |
Vers 2: Solljuset dansar på fjärden, det glittrar för stor och för smått för träkåken uppe på Söder men även för Konungens slott. Det porlar i fiskrika stränder, det valsar i Mälarens famn, det skymmer och skänker oss drömmar, sjungandes sjöstadens namn. |